dentata

Min första tanke är "bullshit, det är bara kåthet". Ändå har jag själv drabbats av det. Eventuellt.

Jag såg honom, mitt hjärta hoppade till, vi började flörta. Och levde lyckliga ända sedan dess.

Men så lätt övertygas jag inte. Vi låg inte med varandra på varken första, andra eller tredje dejten. På vilket sätt har det påverkat oss? Om vi hade legat med varandra direkt, hade det slutat där? Hade det blivit något annat? Krogragg, KK eller ett kortare förhållande?

Spännande. Men jag kan inte direkt påstå att jag blev blixtförälskad. Snarare att jag ville trycka upp eller bli upptryckt mot en vägg. Han var så jäkla snygg och rolig! Första intrycket är ju vad man ser. Hade jag istället fått hans personlighet uppmålad för mig hade jag kanske blivit kär. Men kärlek innehåller kemi... Man måste tända på varandra, annars är man ju bara vänner. Och attraktion sitter inte enbart i utseendet men jag vill påstå att det börjar där. 

Timing är viktig, men hur viktig? Just då så hade jag precis kommit över tidigare besvikelser och börjat få tilltro till mänskligheten igen. Bara någon månad tidigare så hade pågen inte haft en chans. Ett par månader senare? Då hade jag kanske hunnit träffa någon annan.

Hmm?