dentata

Den senaste veckan har jag hört ordet "zigenare" flyga genom luften ett antal gånger. Och jag ger mig själv en mental spark på smalbenet var gång, för jag vill reagera men det är inte läge.

För några år sedan hörde jag ett par vänninor stolt skryta om hur de satt upp protestlistor och demonsterat i sin pyttelilla hemby för att slippa "zigenare och sådant pack". De hade lyckats och nu njöt de av Medelhavssol. Rynkade näsan åt oss som var vänliga mot hotellpersonalen. Som om de skulle vara välkomna där.

Denna veckan. "Om man bara fick bort alla zigenare från [...]". Zigenare betyder alltså allt möjligt löst folk som inte följer svenska normer, som sticker ut. De som förde samtalet var hjärtligt överens om att deras kvarter skulle vara åh-så-mycket-trivsammare utan dessa människor. De bara knarkar och slår sina fruar -eller är det invandrare? Att de människor jag sett med en spruta i armen i nio fall av tio är "svenska" kvittar väl. De har säkert bara suttit i skuggan några veckor.

Och så heter det romer.

Jag skämde ögonen ur mig någon gång i mina preteens när min mor i protest mot samma slags fördomar mot hemlösa sa att hon varit hemlös, till en främling på bussen. Jag får fortfarande rysningar av minnet, men det är en av få saker min mor har gjort som är modigt. Kvinnan på bussen avfärdade förmodligen henne som "galen", men det gäller att utmana.