dentata

Sex och snusk i all ära, men min hjärna är mer fokuserad på ett annat ämne; relationer. Närmare bestämt min. Jag måste ha fått ett slag över huvudet, för jag är drabbad av tomtebolyckokänslor. Eller en önskan att forma dito. Lyckligtvis är vi båda studenter utan någon större summa på sparkontot, annars hade vi nog börjat gå på visningar. Att ha hyreslägenhet är just nu det bästa för min plånbok, för jag kan inte motivera kakling av badrum, ommålning av rum och nedtagande av väggar.

Dessutom har hela min bekantskapskrets fått för sig att yngla av sig. Så länge de små sakerna hålls på avstånd eller gapar för fullt känns det bra. Men en liten, liten, snäll bäbis fick det att plinga till i en del av mig jag inte ens visste fanns. "Så stor är hon inte, kan inte vara såå farligt trycka ut".

Som sagt, slog jag i huvudet nånstans?

Det slutar inte där, åh, nej. Jag har sett en snygg brudklänning, jag vet vilka färger jag vill ha på vårt bröllop. Grejen är ju att vi inte ens är förlovade. Min kära pojkvän har ju ställt en del konkreta frågor såsom "ska vi skriva egna löften?" och till en början fräste jag som en vampyr framför vitlök. Men inte nu. Hans plan, om han har en sådan, fungerar.

Nä, det är inte fel med villa, volvo, vovve. Men det är inte jag. Det finns fortfarande en alldeles för stor del av mig som sparkar bakut, som vill åka jorden runt med enbart tandborste i fickan. Jag är vild och fri.

Intressant utveckling, dock. Att jag ens kan tänka tanken. Men det lär förbli en tanke ganska länge (ta i trä, tvi tvi).